ensampamino

1.1 Inledning

I ett projektarbete får man möjlighet att välja nästan vad man vill, man kan välja det som man anser vara mest intressant för det egna sinnet. För det tror jag är viktigt, att man verkligen känner för sitt projektarbete, så att man orkar lägga ner all den tid som det kräver.

 Jag har valt att jobba med ett mer praktiskt och för mig underhållande arbete, där jag har fått ut något av det arbete som jag har lagt ner. Jag har alltid imponerats och förundrats över människor som har vågat tänja på gränserna för vad som är möjligt. Skillnaden mellan dem och mig är att de är extrema och söker spänning i varje ögonblick. Medan det för mig räcker att testa på något spännande då och då.

Med dessa tankar i huvudet beslutade jag mig för att det ultimata projektarbetet för mig vore att testa att leva av det som naturen har att erbjuda i en vecka, isolerad från omgivningen, utelämnad i naturens händer. En sak hade jag som krav, och det var att jag skulle ha garanterad tillgång till vatten, så det fick bli en ö. Ön jag valde är belägen utanför Laholm, Halland och är ungefär 400*100m stor.

Jag vet likväl som alla andra att det inte är omöjligt att leva på bara vatten under en veckas tid, om det nu var det enda jag skulle kunna finna där, men jag ville veta hur min kropp reagerade. Jag tränar 12 pass i veckan, och äter, som man kan förstå väldigt mycket varje vecka för att orka med. Hur skulle min kropp klara sig i vecka utan mat, skulle jag känna någon skillnad och skulle man se någon skillnad.

Så jag beslutade mig för att testa den fysiska påfrestningen och skillnaden som kunde uppstå på ön. Jag valde också att testa den intellektuella biten, genom att genomföra olika tester. Detta ville jag göra för att se om det skedde en försämring, alltså hur ens chanser att tänka klart påverkades. Jag kollade också hur min inställning till omgivningen och mitt projektarbete förändrades.

Jag kan erkänna att det var ett svårt att besluta mig för detta arbete, eftersom att jag alltid varit mörkrädd, men jag såg detta som en möjlighet att övervinna denna rädsla samtidigt som jag lärde känna min kropp bättre.

Innan jag gav mig ut till ön blev jag bemött på två olika sätt av mina kompisar. En halva som sa att de trodde på mig och tyckte att det verkade vara ett riktigt roligt projekt, och en halva som sa att jag aldrig skulle klara det, och som tyckte att jag var korkad rent ut sagt.

Dessa två halvor skulle visa sig ha större betydelse på min vistelse på ön, än vad jag hade kunnat förutse.

1.2 Syfte och frågeställningar

Syftet med mitt projekt är att se hur ens kapacitet att tänka, hur ens muskulära styrka och hur ens psyke påverkas av att vara på en ö i en vecka, utan någon kontakt med omvärlden.

1: Hur påverkas min muskulära kapacitet under min vecka på ön?

2: Hur påverkas förmågan att tänka klart, när hjärnan inte får sin vanliga energi?

3: Vilka psykiska reaktionsmönster uppkommer vid onormala situationer?

  

  1.2. Metod och material

  

Jag har varit och letat upp en Ö som ligger belägen i de sydligare delarna av Halland. Ön är ungefär 500 meter lång och 100 meter bred, vilket gör att den blir väldigt hanterbar. Jag kommer ta mig ut till ön med hjälp av en kanot, dock kommer jag sedan att lägga ifrån mig kanoten och icke dra nytta av den under resten av veckan, då jag ska vara där i 5 nätter.

Under min period på ön kommer jag att genomföra olika sorters tester för att se hur jag påverkas, mer om detta senare.

Med mig till ön kommer jag ha:

-En kniv: För att kunna arbeta med saker på ön, tex vedklyvning.

-En yxa: För att kunna bearbeta träd så de blir mer hanterbara.

-En kastrull: För att kunna koka vattnet drickbart.

-Sovsäck: Hålla värmen om natten, och dagen om det skulle behövas.

-Ett tändstål: För att få upp eld.

-En rulle med fiskelina: För att kunna fiska efter föda och för att sätta ihop skydd.

Med mig på ön kommer jag också att ha en bok, så att jag kan föra en journal över dagarna. Hur jag känner mig, vad jag tror händer med mig och skriva ner mina tankar så att jag kan använda dem senare, under min resultatredovsning.

Jag kommer också ha med mig en nödlåda. Tanken med denna låda är att den aldrig ska behövas öppnas under veckan, utan den är med som en säkerhet. I lådan kommer följande saker att finnas.

Första förband, läkarsprit, choklad, rent vatten och nudlar.

Jag kommer också att ha med mig en mobiltelefon, så att jag kan ringa till en person med sjukvårdsutbildning varje dag och berätta hur jag mår och känner mig. Skulle personen anse att jag är i fara avrbyter denne övningen och jag blir hämtad.

Jag kommer också att ha en kamera till hands. Ska dokumentera min vecka med denna, i både foto och film form.

Nu till testerna.

För att se vad som händer med kroppen och till att börja med ens tankeverksamhet kommer jag att ta med ett antal olika tankenötter till ön. Men innan jag åker ska jag göra likvärdiga tester när min kropp är i normalt tillstånd. Testerna genomförs för att se hur pass nedsatt kroppen och ens förmåga att tänka klart blir när den lider av näringsbrist. Tester kommer att genomföras innan jag åker, dag två, dag fyra och dag sex.

Testerna kommer mest att innehålla problemlösning.

Jag kommer också att göra armhävningar, chins, dips och benböj med stock på ön, för att se hur mina muskler påverkas.

2. Bakgrund

Fysiska förutsättningar

Alla processer som sker i kroppen kräver energi. Energi är något du får när du äter, och din mat bryts ner i mag/tarmkanalen. När maten passerat och energin utvunnits så skickas energin vidare med hjälp utav blodet. Till detta används oftast kolhydrater och fett, men även protein kan användas i bristsituationer.

Den kosten som man äter dagligen påverkar dig olika, beroende på vad du äter. Äter du inte rätt näringsämnen kan du inte göra ditt arbete lika bra som du hade kunnat göra om du ätit rätt. Om du inte har rätt näringsintag om dagarna, så är chansen mycket större att du blir infekterad av en infektion, att du känner dig trött och orkeslös.

Ens energibehov varierar från person till person, detta beror främst på ens fysiska aktivitet, kroppsstorlek, ålder, kön och klimat.

Kolhydrater: Detta är den absolut bästa energin för hårt muskelarbete. Kolhydrater utvinns från våra vanligaste basvaror, dvs saker som vi äter nästan dagligen. Dessa är bröd, potatis, ris, makaroner, frukt, nötter och vissa grönsaker. Efter en måltid bryts kolhydraterna ner, och omvandlas till glykogen. Glykogenet transporteras senare till ens muskulatur och lever. Där ligger de lagrade fram tills de att de behöver användas, oftast vid en fysisk aktivitet.

(Träna din kondition, Arthur Forsberg mf, Sisu idrottsböcker 2004)

Fett: Kroppen behöver alltid fett, dels som energikälla och dels för att den ingår i livsviktiga processer. Fettet som vi får i oss kommer från vår föda, både från kött och växtriket.

Det som är så bra med fett är att det är så energirikt. 1 gram fett ger 39kJ(9.3kcal) energi vid förbränning. Fetter lagrar sig under huden som triglycerider, och när de behövs så transporteras de med hjälp utav blodet till den arbetande muskulaturen.

Oftast när man behöver bränsle till kroppen så är det glykogen och fett som används. Det är därför dem redan ligger lagrade i kroppen för att de ska vara enkla att nå, och att de alltid ska vara tillgängliga.

När man använder glykogen så gör man oftast en hård arbetsinsats, då glykogenet går snabbare att förbränna. Detta gör glykogenet till det bästa alternativet om man jobbar mellan 2minuter-2timmar. Efter detta har ens glykogen förråd tagit slut, och musklerna får gå över till fettförbränning istället. Det finns ungefär 450gram glykogen sparat i kroppen, och det motsvarar ca 1850kcal, medan det finns 8-12kg fett i kroppen, vars energimängd är ungefär 75000kcal. Ens glykogen förråd räcker ungefär 20 minuter, om man löper hårt, medan man kan arbeta med fettenergin i närmare två månader. (Träna din kondition, Arthur Forsberg mf, Sisu idrottsböcker 2004)

Man har alltid ett vätskebehov som behöver mötas dagligen. Oavsett om man utövar någon idrott, eller bara sina vardagliga sysslor. Normalmänniskan har ungefär 55-65% vätska i sig. Denna vätska ligger lagrad i cellerna, mellan cellerna och i blodbanan. Vattnets huvuduppgift är att lösa upp näringsämnen och transportera runt dem till olika organ. Det är viktigt att vätskebalansen balanseras korrekt då en för stor förlust av vätska kan leda till dehydrering. Det innebär att koncentrationer av olika ämnen förändras och att och att upptagandet av olika näringsämnen försvåras. I slutändan leder detta till en försämrad funktion och en sänkt prestationsförmåga. Det dagliga behovet av vätska varierar mellan 2-3 liter hos en fullvuxen person. (Träna din kondition, Arthur Forsberg mf, Sisu idrottsböcker 2004)

En vätskeförlust motsvarande 1-5% av kroppsvikten ger

följande effekter:

_ törst

_ orkeslöshet

_ långsamt arbetssätt (kroppen hushållar med rörelserna)

_ pulsökning vid vila

_ illamående

_ ingen aptit

_ obehagskänslor

_ mörkfärgad urin

Man skall känna till, att om man inte hittar föda, kan man faktiskt överleva fysiskt i flera veckor genom att enbart dricka vatten. Man blir visserligen svag och orkeslös, men man klarar sig om man minskar sin aktivitet till stillaliggande.

  

Svält är ett tillstånd som är följden av uteblivet intag av energigivande och livsnödvändiga näringsämnen under längre tid. En vuxen person som väger normalt kan klara sig utan mat mellan 6 och 8 veckor om han eller hon får i sig vätska. Kroppen blir under dessa omständigheter helt beroende av sitt eget energiförråd. Kolhydratförrådet och glykogenet i lever och muskler räcker bara några få timmar. Därefter får man energi genom att kroppen bryter ner glycerol, fettsyror från fettdepåerna och muskelproteiner. Eftersom vissa vävnader i kroppen behöver druvsocker (glukos) för förbränning så bryts skelettvävnad ner i ett tidigt skede av svälten. Under svältperioden så får hjärnan näring från förbränning av ketonkroppar som bildas ur fettsyror. Vanligtvis får hjärnan näring från glukosförbränning så det är en omställning för hjärnan. Efter ungefär 6-8 veckor är fettdepåerna slut och då blir svälten livshotande. Vikten minskas mest de första dagarna, när avlägsnandet av vatten sker, eftersom glykogenet (som binder vattnet med tre gånger sin egen vikt) försvinner. Man räknar med att den energi som kommer från muskulaturen under svält motsvarar 25 % av kroppens energiförråd.

Skulle det vara så att man inte finner någon mat, så kan man som tidigare nämnt bara leva på vatten. Kroppen genomgår dock väldigt stora förändringar och detta komma att påfresta kroppen på ett sätt som man kommer att känna av.

Efter två dagar utan mat, men med ett intag av tre liter vatten/dag, så tar dina kolhydrater slut. Symtonen som visar sig då är:

• Försämrad tanke-och reaktionsförmåga
• Trötthet
• Huvudvärk
• Irritation
• Du fryser lättare

Om du fortsätter ytterliggare två dagar utan mat, men med 3 liter vatten/dag så kommer din kropp att ha svårt att göra din fettförbränning fullständig. Det innebär att ditt fett blir en sämre energikälla och att restprodukter kommer att försvinna ut med din svett och din urin. Ens blodsockerhalt är också mycket låg, eftersom att ens proteinnedbrytning är för hög för att bilda mer blodsocker.

 Symtoner som visar sig då är:

• Tidigare symtom förvärras
• Tankar på att vilja ge upp kan förekomma
• Du blir fumlig
• Acetonlukt i utandningsluften
• Svårt att utföra intensivt arbete
• Hungerkänslorna försvinner
• Det är svårt att dricka
• Du börjar fantisera efter mat

Efter 6 dagar på bara vatten är blodsockerhalten, fettförbränningen och proteinnedbrytningen lika som dag 4.

Symtoner som visar sig är:

• Tidigare symtom förvärras
• Muskelkramper och stelhet kan förekomma
• Du kan känna dig omtöcknad

(http://www.bushcraftuk.com/downloads/pdf/h_overlevnad.pdf)

  

Psykiska förutsättningar:

Rädsla är en mycket naturlig reaktion i en ovan och hotande situation. Rädsla är kroppens sätt att mobilisera alla krafter till ett försvar. Om du förnekar att rädslan finns kan ditt uppträdande bli irrationellt och leda till panik som ytterligare försvårar möjligheterna att överleva. När du blir rädd kan du reagera på olika sätt. Du kanske förtränger det hotfulla och blir blockerad, så att du inte uppfattar situationen som allvarlig. Du kan också bli överaktiv, vilket innebär att du engagerar dig så hårt, att varken tankar eller känslor fungerar på ett rationellt sätt.

   Ytterligare ett reaktionssätt kan vara att du bara tänker på att förflytta dig framåt och struntar i allt annat. För att förebygga reaktionsmönster av de slag som nämnts är det viktigt att du koncentrerar dig på det arbete som måste utföras och på de rutingöromål som skall klaras av. Rutinerna ger dig trygghetskänsla och förhindrar apati och verklighetsflykt. Genom att intala dig själv att rädsla är något normalt som det går att handskas med och genom att tro på dig själv, på din utrustning och dina kunskaper, har du gjort en hel del för att komma till rätta med din rädsla.

Två av de största problemen du möter psykiskt när du är ute i en överlevnadssituation är långtråkighet och ensamhet. Detta är två mycket svåra fiender att brottas med i en överlevnadssituation. Långtråkighet och ensamhet medför ofta att det är svårt att hålla humöret uppe och känslor av uppgivenhet kan förekomma. Botemedlet mot sådana känslor kan vara att låta hjärnan arbeta konstruktivt. Fundera t ex på hur det kan se ut bakom nästa terrängavsnitt eller hur du skall göra om "det eller det" inträffar. Med andra ord vad som helst för att förtränga dina negativa känslor.

Ett annat sätt att skingra tankarna är att noga planera tiden och att hålla igång med olika uppgifter.

Det finns också en sjukdom som kan uppstå som heter Lappsjuka. Detta är en svensk företeelse som har anammats av resten av världen.

I Gunnar Brobergs "Lappkaravaner på villovägar" -om uppvisandet av samer i Europa under 1800- och 1900-talet", beskrivs lappsjuka som den hemlängtan många samer upplevde i samband med att vara hemifrån.

Lappsjuka är en svensk definiering av en "utsträckt klaustrofobi", d.v.s att man på samma gång känner sig instängd och isolerad, trots att den externa omgivningen är öppen.

Keton istället för glukos.

Vid nedbrytning av fettsyror bildas ketonkroppar som är energibärare och föredras framför glukos som energi av kroppens muskler samt större delen av nervsystemet utom mindre delar av hjärnan. Även andra speciella organ behöver exklusivt glukos för sin energiförsörjning. Ketonkropparna består av acetoättiksyra, 3-hydroxysmörsyra och aceton, det senare är en nedbrytningsprodukt av de två första. Fettsyror bryts ner till acetoättiksyra och 3-hydroxysmörsyra i levern så fort glykogenet är slut och skickas med blodet till alla organ, inklusive hjärnan där det används som bränsle istället för glukos.

(http://www.matfrisk.nu/article215.asp)

3. Genomförande

 Dag 1

Den första dagen genomfördes inga tester på muskelpåverkan och förmågan att lösa de medhavda problemen. Det som testades var istället hur den psykiska reaktionen påverkades.

När hela dagen hade gått och jag var klar med mitt byggande av skydd, och mitt försök att få upp eld var färdigt, hade kvällen kommit. Jag kröp in i sovsäcken och försökte genast somna, men det skulle dröja ungefär 6 timmar innan det skedde. Istället låg jag och kände en fruktansvärd orolighet. Jag ville inte ligga där, i mitt vindskydd ute i ingenstans, helt utelämnad i ett skydd av kvistar. För att citera vad jag skrivit i min dagbok, se bilaga 1:

•-          " Jag ligger och hör hur isen utanför knakar, det kan vara strömmarna eller någon som går på den. Ju mer jag tänker på det desto mer stiger min puls. Elden utanför har slocknat, men jag vill inte krypa upp ur sovsäcken och ut ur skyddet för att försöka få igång den igen"

För att summera första dagen så var det rädslan för natten som var värst. Tätt följt av längtan att åka hem. Se tabell nedan:

Dag 2

Dagen började med att få eld och göra kroppen varm. Efter detta gick jag ett varv runt ön för att hitta något jag kunde äta. Det visade sig att det inte fanns något alls, och sjögräsrötterna som jag hade riktat in mig på var fastfrusna i bottnen, så de gick inte att komma åt. Detta gjorde mig väldigt sur och hängig. Det sänkte mitt självförtroende rejält och min tro på att jag skulle kunna klara det. Jag kokade mer vatten och drack det. Kände dock ingen hunger. För att summera dag två psykiskt, se diagram:

Ungefär halvvägs in på dag 2 gjorde jag mina första tester gällande min hjärnas förmåga att tänkaklart, utan någon tillförd energi.

Den totala poängen som man kunde få på testerna var hela tiden 10 poäng. På diagrammet visas resultaten, både från testet gjort innan jag åkte ut, och tester som gjordes på ön.

Jag skulle också testa hur mina muskler påverkades under min vistelse där. Detta gjordes genom simpla övningar som kunde göras på ön, utan att det krävdes några maskiner. Övningarna jag gjorde var; Armhävningar, chins, dips och benböj med stock.

Dessa test skulle genomföras varannan dag, och de gick ut på att göra så många som möjligt av varje. Resultaten redovisas i diagram.

Summering dag 2.

Psykiskt: Min rädsla släppte, jag blev mer bekväm med situationen, min hemlängtan sjönk, min huvudvärk låg kvar på samma nivå, jag blev inte mer hungrig. Värt att notera är att jag började frysa mer dock.

Tanketester: Det skiljde en poäng mellan det prov jag gjorde hemma, med det jag gjorde på ön.

Styrketest: Man ser en direkt kontinuerlig nergång i alla olika moment. Kroppen känner av sin brist på energi och kan därför inte göra lika många repetitioner.

Matintag: Drack under dessa två dagar totalt 7 liter vatten. Hittade inget annat att äta.

Dag 4

Efter den kallaste natten hittills(-12grader) så kändes det att kroppen mattades av mer och mer. När jag reste mig upp hade jag stora problem att hålla balansen till att börja med. Jag hade redan kokat lite vatten kvällen innan, så det fick bli frukost. Under tiden som jag startade dagens eld startade jag att vissla, och jag kunde inte sluta. Visslandet fortsatte nästan under hela dagen. Isen på vattnet hade ännu icke tinat, så det var omöjligt att fiska idag med. Jag knäckte mitt fiskespö och kastade ut bitarna på isen. Det började bli kyligare och kyligare under kläderna. Kroppen orkade inte värma mer.

 Jag satte mig vid elden och gjorde dagens första försök att känna efter. Jag kände mig otroligt sur och arg för att inte isen hade smält, min huvudvärk hade börjat ge med sig, och tanken på att komma hem till en varm säng växta sig större och större. Se diagram för resultat.

Här skulle ett diagram varit......

När jag gjorde mina tanketester denna dag hade jag svårt att hålla i pennan, så bara att skriva blev en utmaning.

Här ser man resultatet från tester jag gjorde hemma, efter andra dagen och nu efter fjärde dagen.

Här skulle ett diagram varit......

Jag genomförde också mina styrketester för dagen. Dessa blev såhär:

Här skulle ett diagram varit......

Man kan se en tydlig nergång i alla moment som genomfördes.

Summering dag 4.

Psykiskt: Jag fick en enorm uppsving på hemlängtan, vilket är direkt relaterat till kylan. Eftersom att jag frös konstant, så ville jag bara komma hem till värmen.

Tanketester: En uppgång med en halv poäng, tillbaka till poängen som jag startade på. Visar att allt fungerar som det ska däruppe.

Styrketest: Ett ännu större drop än tidigare i dagens tester. Musklerna vill inte längre lägga energi på att genomföra övmingarna.

Matintag: Återigen har jag bara lyckats hitta vatten, och har under dag 3 och 4 druckit totalt 8 liter vatten.

En bild på mitt skydd som jag byggde på ön. Skyddet består av en presening som jag hittade vid strandkanten,  granris från två granar och en stomme av tjockare slanor och pinnar.

Här skulle en bild av mitt skydd varit....

Dag 6

Det enda jag kunde tänka på när jag vaknade var att jag skulle få komma hem idag. Det är inte maten som lockar, eller familjen utan det är värmen. Hela natten har jag legat och fryst i min sovsäck. Fortsätter att vissla mer än vad jag brukar göra, det får tiden att gå fortare verkar det som.

Dagens humör och känslor visas nedan:

Här skulle ett diagram varit......

Dagens första test är tanketestet. Detta görs dock i omgångar då jag fryser för mycket om handen för att kunna göra alla frågorna i ett sträck. Resultat visas nedan:

Här skulle ett diagram varit......

Efter att detta var gjort var det dags att göra mitt styrketest för dagen. Har aldrig känt mig så svag som jag gjorde denna dagen. Det visade resultaten också:

Här skulle ett diagram varit......

  

  

Summering dag 6

Psykiskt: Jag vill bara hem just nu känner jag. Det finns inga andra problem som kan störa mig. Bara jag blir hämtad som vi sagt och att jag kommer hem. Detta beror till största delen på att jag fryser så mycket som jag gör.

Tanketester: Jag gick ner en poäng idag till 8 poäng. Detta var ändå ett väntat resultat då jag stressade mina lösningar.

Styrketester: Total utmattning, var tvungen att lägga mig bredvid elden efter utförd uppgift. Kroppen var helt slut, och ingen ork fanns kvar att göra övningarna.

Matintag: Har druckit totalt 5 liter vatten dag 5 och 6. Kände att det räckte, med tanke på att jag skulle få komma hem dag 6. Gick ett sista varv runt ön i hopp om mat, men fann inte något.

4. Diskussion

Efter att ha avverkat min vecka på ön har jag lärt känna min kropp bättre än tidigare, och nu vet jag var den verkligen går för. För att sammanfläta min bakgrund med mitt genomförande/resultat väljer jag att gå igenom dem punkt för punkt.

Till att börja med kan vi titta på vad som hände med mig psykiskt under min vecka. Aldrig förr har jag varit så utelämnad till naturen som jag var under min vecka. Detta gjorde naturligtvis att jag blev väldigt rädd, och nästan paranoid på allt runt omkring mig. Detta vara dock bara de första två dagarna. Efter detta lärde jag mig att planera min tid på ön, så jag alltid hade något att göra. Något som jag gjorde att jag alltid hade något annat att tänka på, än tankarna att jag var fast på en ö utan mat. Detta hjälpte mig enormt mycket.

    Varje dag började på samma sätt, och rutinerna för dagarna var i stort sett detsamma varje dag. Jag hade det fruktansvärt långtråkigt och många stunder satt jag och funderade på vad jag hade gett mig in på. Fanns det verkligen inget vettigare jag kunde göra, än att stå utomhus i Februari och klyva ved, bara för att värma mig. Dessa tankarna lyckades jag trycka undan mer och mer, ju mer jag frös. I bakhuvudet hade jag tanken att jag inte kunde misslyckas, då jag visste vad jag hade gett mig in på.

Ensamheten var också något som jag lade märke till. Aldrig tidigare har jag gått så många dagar utan att träffa någon eller höra någons röst. Jag valde att inte prata med mig själv, då jag tror att detta hade gjort mig väldigt obekväm. Jag började istället vissla, eftersom att det gjorde att jag fick höra något annat ljud än bara mina egna andetag. Jag visslade varje dag, och till slut utan att jag tänkte på det. Det var skönt att höra något bara.

Det svåra var inte att överkomma rädslan, utan det var att hålla humöret och modet uppe, fast att man mötte en massa motgångar. Som man ser på resultaten så sjunker hela tiden min rädsla, samtidigt som min hemlängtan stiger. Fast man ser ett samband mellan kylan och hemlängtan. Jag tror att om det inte hade varit så kallt, så hade jag inte heller längtat hem så mycket som jag gjorde. För det var inte hemmet jag längtade efter, det var värmen.

För att gå vidare kan vi titta på mina tanketester som jag genomförde på ön. Dessa var bra att jag hade med mig, då jag fick tillfälla att koppla på hjärnan, då den kunde "stänga" av sig under dagarna annars. Man gick omkring och tittade, högg lite ved och sen tittade man lite till. Testerna hade jag med mig för att se vad som hände när hjärnan fick ketos som energi istället för glukos. Till min inte direkta överraskning utan mer förståelse så hade det ingen betydelse vilket "drivmedel" hjärnan fick. Den fungerade precis som den skulle ändå. Då vet man iallafall att de få procent av hjärnan som inte kan använda keton som bränsle, inte sitter i ens problemlösningsdel. Alltså kan man fortfarande tänka klart i situationer där hjärnan måste hitta olika vägar för att klara uppgiften. Man kan alltså hantera den press och stress som uppkommer om man skulle utsättas för liknande ting som jag gick igenom. Man ska inte underskatta hjärnan, för så länge fettnedbrytningen fungerar så fungerar hjärnan också.

Mina sista tester behandlade kanske den del som fick ta mest stryk under veckan, nämligen mina muskler. Det började riktigt bra, de två dagar jag hade kolhydrater lagrade i mina muskler vill säga. Jag gjorde resultat som inte var så långt ifrån dem som jag hade åstadkommit hemma innan jag åkte iväg.

Efter det, när fettförbränningen tog över märkte man en direkt skillnad. Att gå runt ön varje morgon och kväll var aldrig några problem, men att göra saker som krävde stor muskelkraft och explosivitet, blev i det närmaste en omöjlighet. I början av veckan kunde det ta 10 minuter att fälla ett mindre träd och klyva detta till ved bitar. De två sista dagarna kunde detta arbete ta uppemot en timme, för att jag behövde vila och för att jag inte hade samma kraft i svingen.

 Detta visade att fettet i kroppen fungerade som energikälla, men att man var tvungen att välja vilka aktiviteter man ville göra, för att inte ta ut sig fullständigt. Om man tittar på Arméns tidslinje för hur kroppen reagerar, stämde väldigt väl överens med det jag upplevde. Jag följde den steg för steg, tills sjätte dagen då jag åkte hem. Jag fick uppleva nästan alla de symton som de beskrev, och det var väldigt nyttigt att få göra det.

Innan jag åkte ut till ön trodde jag att jag skulle hitta något ätbart, som jag kunde äta på dagarna, tillsammans med vatten som jag skulle koka, och dricka. Det visade sig att växtligheten på ön i det närmaste var obefintlig, och att rötterna i vattnet var fastfrusna. Att fiska gick inte heller då det var is på vattnet. Jag drack i snitt 3,5 liter vatten om dagen, och det räckte visade det sig. Jag blev aldrig hungrig under hela veckan, utan tillgodosåg mitt behov av vatten, och släppte helt tankarna på mat. Jag fick aldrig för mig att fantisera om mat heller, eftersom att jag insåg att det skulle kunna knäcka mig.

(http://www.bushcraftuk.com/downloads/pdf/h_overlevnad.pdf)

5. Sammanfattning

  

För att summera allt så har det varit en spännande och rolig upplevelse. Jag har lärt mig mycket om min kropp, hur den hanterar olika situationer och att man kan överkomma sina rädslor. Om man skulle utsättas för det som jag har genomgått, nämligen att komma bort från civilisationen så är inte hoppet förlorat. Man kan fortfarande tänka så pass klart att man kan komma på ett sätt att klara sig ur situationen och ta sig hem. Om man bara ser till att hålla humöret och modet uppe, och att inte gräva ner sig i negativa tankar. Man måste alltid tänka ett steg framåt, så man håller hjärnan aktiv, så den inte hinner tänka tankar som kan få en att vela på sina kunskaper. Det är viktigt att man hittar vatten varje dag, och att man verkligen försöker hitta det. För på bara vatten kommer man långt. Man ska förstås försöka hitta annat som är ätbart också, men så länge man har vatten så har man en framtid. Värt att komma ihåg är att du inte är lika stark, som du var när först kom bort dig i skogen. Tänk noga igenom vad det är du gör, så att du inte tar några onödiga risker, och riskerar att förloras. Om du kan så ska du helst försöka prioritera så att du får upp en eld, så att du kan värma dig.

 Har du en eld så är du varm, glad och du har ett hopp, ett hopp som kan vara skillnaden mellan liv och död. Försök att inte tänka så mycket "Tänk om" tankar. Det finns inget "Tänk om" i sådana här situationer. Det finns nuet, och det får man aldrig släppa.